Why can't blogger spell dodo?

Natural History Museum var... Mindre än jag trodde. Men det var kanske bara för att det ligger väg i vägg med Victoria och Albert museum (som jag ska till nästa vecka), men de hade de viktigaste sakerna, en dront och dinosaurier! Drontar är såna spännande djur. Skelettet de hade där var inte ens en dront, utan ihoppusslat av flera dronter (drontar?), vilket ofrånkomligen öppnar upp för frågan; fanns de på riktigt? Bara det att de heter Dodo på engelska gör ju det hela lite suspekt. Men jag tycker att de är fascinerande.

Lewis Carroll gestaltade sig själv som en dront i Alice i Underlandet,
det är därför den har händer

Disney versionen

De är så små!

Jag åkte alltså dit tillsammans med Ali och två tjejer från min korridor, och det var rätt kul (om än lite dåligt planerat... Åt lunch kl 5.) och museerna i London är lite mer poppis än de är i Stockholm, antagligen för att de är gratis här. Vi fick i alla fall stå och köa ett tag men det gjorde inget, för utsidan var rätt fin den med. Sen kollade vi på dinosaurier, valar och små rådjur med huggtänder.

Ett levande exemplar hittades på 30-talet, då trodde man att de hade varit utdöda i x antal miljoner år

Den rörde på sig! Fast den var inte i verklig storlek, men läskig ändå.

De här också!

Jag har funderat lite över vad jag ska göra i höst och kommit fram till att jag är väldigt dålig på att leva i nuet. Och förutom det så har de en kul kurs i keltiska språk och kulturer i Uppsala. Förutom de mer praktiska problemen med boende och kostnader så dyker frågan upp (som alltid med lite udda ämnen); vad ska jag egentligen ha den här kunskapen till? Det är ju egentligen en helt värdelös fråga, nämn den kunskap som är totalt onödig, men det är så mycket prestige i vad man pluggar. Och man vill ju tjäna pengar, ha ett bra jobb och kunna leva sitt liv. Min åsikt är ändå att man ska plugga det man tycker är roligt och spännande, för det är antagligen det man kommer att ha nytta av sen senare. Men om alla tänkte så vet jag inte hur världen skulle gå runt... Vi funderade idag på vem som egentligen vill vara begravningsentreprenör. Kanske är det ett fåtal som tycker att det är ett värdefullt jobb, och det kan jag i och för sig se; att hjälpa folk och låta dem få ett värdigt avsked - men det är ingenting jag skulle kunna jobba med. Jag antar att alla jobb har sitt syfte och sin charm (utom telefonjobb, jag kan inte se mycket charm i det jobbet...) Och jag känner så många som får jobba med något de älskar - även om de inte utbildade sig till det. Så jag hoppas på att det löser sig i slutändan, så länge man är lite företagsam och har lite framåtanda så går det nog bra. Bäst att göra saker man tycker är roligt medan man kan.