Boogie Woogie Bugle Boy

Dagen började väl sådär. Jag hade inte så mycket att göra så jag läste på lite sekundärlitteratur inför föreläsningen om Black Madonnas som vi skulle ha på eftermiddagen. Sen lagade jag plättar och läste Erewhon. Dock visade det sig senare att vi skulle läsa sekundärlitteraturen EFTER föreläsningen, så jag visste i princip allt som hon sa, så 3 timmar spenderades med att klottra i mitt häfte och frysa (för de hade lyckats krossa ett fönster i vinddraget). Efter det så hade jag inte så mycket mer att göra, så jag bestämde mig för att åka in till Hammersmith igen och dansa Lindy Hop. Mycket klokt beslut. Lindy Hop dansare är så himla trevliga; de kom ihåg mig trots att jag hade missat en vecka och bara varit där en gång och jag blev uppbjuden i princip hela kvällen. Och jag vågade bjuda upp läraren. Tyvärr lyckade jag också träffa på det första lindy hop creepet hittills - men såna finns det alltid så det var väl tyvärr väntat, som tur var så är de andra väldigt trevliga. Jag lyckades träffa på en kille från Finland där också, men han kunde bara finska.

Jag tog en kurs också, men den var väldigt annorlunda från vad vi har hemma, här gick de igenom en rutin på en halvtimme, och om man var nybörjare så var det svårt att lära sig allt när det gick så snabbt. jJg kände igen det mesta så det gick rätt bra, förutom slutrutinen.

Det var en riktigt trevlig kväll! Ska träffa allihop på tisdag och jag fick skjuts hem den här gången också.

När jag kom hem så gick jag för att fixa mitt kvällssnacks (te och kakor med ost) när en tjej ser mig i korridoren och kommer fram och säger "Hello, I haven't talked to you! How do you pronounce your name?"( jag har hört att folk tänker på sea-salt för att komma ihåg det) Så vi småpratade lite och tydligen svämmar Roehampton nästan över av norrmän. Mystiskt - jag har bara träffat en. Det var i alla fall trevligt - jag tror att det är den fina skylten på min dörr som har gjort det

Weeping Angels

Igår var jag och Sonja till Putney Vale Cemetary. Solen sken, men vinden blåste kallt, vilket gjorde det lite mer läskigt än det borde ha varit. plus att vi skrämde upp varandra med att dra gamla vampyrlegender etc. Men vissa av gravarna var lite läskiga, när de hade hål från underkanten eller växtlighet som bara växte på själva korset. Och sen var det ju så klart massa Weeping angels, och eftersom vi båda två hade rätt bra koll på Doctor Who så blev det ju ännu mer spännande.

Observera hålet i trappan....

Men jag var utrustad med min nya fina ylletröja, så jag frös inte i alla fall

It aint what you do, it's the way that you do it

Det blev en lång dag idag. Upp kl 8 för att möta upp med Maggie och ta oss in med det billiga, men tidskrävande alternativet buss, till Victoria Station och sen vidare till Camden Markets. Jag drömmer fortfarande om smoothiebåset i Victoria station, men än har jag inte hittat det (dock hittade jag Moo-moo's i Hammersmith - för soligare dagar. Dock så hände det en märklig sak. Helt plötsligt dök det upp ca 8 st personer i kostym, vit skjorta, slips och hatt, och med nylonstrumpor över ansiktet så att man inte kunde urskilja det. De marscherade fram på rad, och när den siste gick förbi så fipplade han fram ett visitkort som han räckte till mig. Nu i efterhand så borde jag kanske ha tagit det, men just då var det för creepy. De var som de grå männen i Momo. Det var äventyr 1.

Camden Markets var förvånansvärt folktomt, efter vad jag har hört, men å andra sidan så var det en tisdagsmorgon och gråsdaskigt väder.... Vi gick i alla fall runt, jag lyckades köpa en Casablanca filmposter och en hygglig lunch, men sen insåg vi att vad vi egentligen var ute efter var second hand -så vi bestämde oss för att ta oss till Beyond Retro.

Sissel Hanström - hästdomptör!

Att det skulle vara så avlägset däremot var något vi inte insåg. Det låg borta vid Bethnal Green, och området såg ut såhär:

En taxikyrkogård helt enkelt. Lite skumma människor som hängde i gathörnen och till och med en som visslade efter oss. Just då var det nog det skummaste stället jag hade varit på dittills. Men jag anade inte just då att det skulle bli värre (jag kunde inte låta bli att slänga in den klychan, hur ofta kan man göra det liksom?). Till slut hittade vi Beyond Retro, det mest spännande som hände där var att jag köpte en ylletröja och att vi hittade en katt i scarflådan:

Visst ser hon ut som Nisse?

Det var äventyr nr 2.

Sen tog vi oss hem så att jag skulle hinna äta innan Lindy Hopen i avlägsna Dalston Junction

Så jag for iväg själv med tåget och hamnade i ytterst skumma Dalston Junction, jag hade redan varit där en gång (modevisningen), men då var vi ju tre stycken - nu var det bara jag och jag visste inte riktigt vart jag skulle. Det var nog första gången som jag faktiskt har känt mig riktigt obehaglig till mods - mörka, regniga gator, fulla människor och höga röster - nej tack, inte om jag är själv.

Jag följde i alla fall telefonens karta och hittade efter lite letande en jazzbar som nog kunde vara den. Så jag gick in, frågade om det var där konserten skulle vara (ja) och beställde en cider så länge. Men när de släppte in så fanns jag inte på listan. Mycket mystiskt. Jag visade min bokningsbekräftelse, när någon börjar skratta "mummel mummel wrong place!". Jaha? Det finns tydligen en massa jazzklubbar i Dalston och jag var i fel. Så jag svepte i mig glaset cider och lämnade flaskan (grr, fyra pund åt skogen...). Jag letade lite till och hittade en omärkt ingång till något som kunde vara en jazzklubb. Yes! Äntligen rätt ställe! Men ingen Duncan som jag skulle träffa, inget band som spelar fastän de skulle ha börjat för 10 min sen...? Jag beställer ett glas vatten och ser mig omkring, det är väl bara att vänta och se. Så jag sätter mig vid ett bord vid ett par kvinnor, och jag måste väl ha sett lite vilsen ut, för en av dem frågar "Are you here for the dance?" Så då började vi prata lite, och det visade sig att alla vi 4 (som vi blev sen) hade blivit inbjudna av Duncan, för han kände tydligen någon i bandet. Så vi satt och småpratade, och så småningom dök han upp och hela kvällen artade sig rätt bra. Dansgolvet var rätt litet, men en niomannaorkester att dansa till är ju inte så illa! Och jag blev introducerad till en massa (okej, vi var kanske 10 st) dansare och fick tips om ställen etc. Tyvärr så behövde jag gå tidigare än de andra, så jag hann inte säga hej då till alla - men det lär ju bli fler tillfällen!

Så det var äventyr nr 3. Efter det så hände det inte så mycket mer. Jag åkte tåg. Gick hem i regnet. Sen var dagen slut.

"People in this town drive in a very counterintuitive manner"

Idag visade Roehampton Film Society Cabin in the Woods, en mycket bra film. Det var lite kul att se den i kontrast till TV-serien Spooks som jag har kollat på ett tag nu, väldigt olika värderingar, men båda bra. Annars blev de mest plugg, och jakt på färska kryddor - men de är inte så bra på färskvaror här, om man inte går till en marknad och det finns inga såna här. Torkad persilja är liksom inte samma sak.

Jag lyckades dessutom bryta av korkskruven på min nya fickkniv - tyvärr pappa. Nu är den alkoholsäkrad i alla fall. Men min irish stew med rödvin blev väldigt god ändå.

Jag har bara varit här i 3 veckor och 4 dagar, men jag börjar redan planera för framtiden. Sommarjobb, vidare plugg - livet stannar inte för att man pluggar utomlands. Dessutom tycker jag att det är bättre att ha det gjort och bestämt innan, så slipper man oroa sig för det sen.

Och, ja. Jag vet att min kära familj kommer att säga "Det är så typiskt Sissel!"

Are you in, or are you out?

Det blev inget inlägg igår, men det har sin förklaring. Jag spenderade större delen av dagen i Kingston; en jättemysig bit av London med en gata som heter Old London Road och som har världens sötaste antikvitets affär. Från utsidan och första anblicken inifrån så ser den jätteliten ut, 

men den liksom snirklar sig runt i två våningar och en bit in genom små rum och bås som sitter ihop med varann - sådär som det brukar vara i antikvitets affärer. Men de hade inte bara gamla speglar och möbler, utan även en hel del kläder och andra roliga saker. Så dit ska jag nog gå igen. I övrigt så var Kingston mycket fint, flera shoppingcenter, men även gå-gator som gav ett småstadsintryck. Dessutom hade de TIGER som sålde det här

Tyvärr så var smaken väldigt mesig, men de kostade bara 1£.

Och så hittade jag Clas Ohlson. Nu klarar jag mig igenom allt.

  Känt konstverk i Kingston

Jag tycker att det är lite läskigt att åka taxi i London - men jag skulle nog känna mig trygg i den här. Taxi versionen av Nattbussen.

Sen på kvällen så gick vi på modevisning. Det var såhär: Jag och Izzy och Irene gick till en filmvisning som Roehampton Film Society hade anordnat. I pausen så satt vi och pratade när det kom fram en kille och undrade om vi kunde gilla en sida på Facebook som tillhörde hans third year project. Det visade sig att de hade skapat ett vintage märke (vad det innebär vet jag inte riktigt, men det verkat vara någonslags återförsäljning av köpt second-hand) och de skulle ha modevisning med efterfest på en klubb i Dalston Junction (vilket passade mig väldigt bra eftersom jag ska dit själv i veckan). Så jag tänkte, varför inte? Det kan väl vara kul, jag har aldrig varit på  modevisning. Jag frågade runt lite vilka som ville komma med, och till slut blev det jag, Rachel och Elisabeth som for iväg. Det tog en timme att ta sig dit och på vägen började det regna. Det var en smula svårt att hitta, och när vi kom dit så var det ännu svårare att hitta toaletterna. Vi frågade och de sa "downstairs". Okej, det kan väl inte vara så svårt att hitta? Men det var det, till slut hittade vi en dörr märkt "fire escape", men som hade en mörk trappa som ledde ned i en ännu mörkare gång. De andra två vågade sig ner med hjälp av sina mobiler, och till slut hittade de en lampa, så vi gick vidare genom gången och lyckades hamna backstage till modevisningen. Det kändes lite konstigt att vandra runt bland modellerna, speciellt när någon frågade "Who are you? Are you models?" Men det var tydligen de enda toaletterna som fanns så vi var på rätt ställe.

Sen var det själva modevisningen, det var rätt kul, men mellanakterna var sådär. Det var ett par tjejer som sjöng rätt bra, några dåliga rappare och en riktigt hemsk burlesk show. Den var överdriven, hetsig och i fullt strålkastarljus. Har man varit till Fröken Frauke så vet man hur det ska vara, det här var nästan plågsamt att se....

Eftersom det fantastiska transportsystemet i London slutar gå efter kl 12 (även på helgerna) så tog vi sista tåget hem kl 23.30, men när vi kom till Barnes Rail Station kl 00.40 så hade sista bussen gått. Det är ingen lång sträcka att gå - jag går oftast - men vi lyckades hamna mitt i ett ordentligt regnoväder, faktiskt det första regnovädret sen jag kom hit! Synd bara att det var när man var fullt sminkad och hade högklackat. Mina fötter hatar mig idag... Men vi hade kul igår!

Honeymoon is over

Det bidde inget inlägg igår. Oops. Men jag gjorde inte så mycket heller. Jag hade min underbara Mytologikurs - det mest spännande som hände var att jag blev utpekad:
"Where is the person from Sweden?"
"Eh?" höjer sakta handen.
"When does it rain a lot in Sweden?"
Tänker "Hela tiden?"
"Spring, autumn...?"
"Spring! Right, when the snow melts!"

Så det var ju lite kul, det kunde ju ha varit värre. Men det är en riktigt härlig kurs. Jag hittade en kurs i Oslo som heter Nordisk och Keltisk Mytologi. Vill. Läsa.

Pratade med Amanda på Skype, ritade ett porträtt av Marilyn Monroe, som enligt Ali liknade mer på Scarlett Johansen, så jag får väl göra ett nytt försök.

Idag då. Hade kurs mest hela dagen, först Postmodern Plunder om Robinson Crusoe, vilket var rätt kul, alla är så himla smarta här! Sen Late Victorian Literature om Our Mutual Friend (fortfarande... Men snart blir det Science Fiction!) men vi fick sluta tidigare, vilket var trevligt. Dagarna blir verkligen långa, speciellt eftersom de hade filmvisning av OMF (BBC version -usel) på lunchen så då hinner man inte äta ordentligt = ingen vidare koncentrationsförmåga efter 14.45...

Jag fick kontakt med en av Sofia och Daniels brittiska Lindy Hop kompisar, vilket var jättebra, han tipsade mig om en massa bra ställen, så vi ska ses på tisdag och socialdansa. Det känns bra att ha en extra arena att vara på - universitetsvärlden är trevlig, men det känns som att det är så mycket krav; plugg, sociala krav, allt som rör boende etc... Lindy hopen är bara rolig, även om resorna är långa, men det är en värld jag förstår mig på, och det är väldigt sällan som folk inte är välkomnande om det kommer en ny dansare. Dessutom är det bra att komma från Åland eller Sverige - automatiskt poppis.

Det blev en bild på Marilyn M. för att hennes frisyr är så fin och för att den mittersta bilden hänger i trapphuset till Engelska institutionen.

Dessutom börjar det första London-skimret försvinna och man hamnar i en vardagslunk, och allt känns lite ensamt och grått - då är det bra att ha lite Lindy Hop (och goda vänner hemma) att luta sig tillbaka mot.

Van Gogh

Nu har jag sett Kate Middeltons porträtt som var så omskrivet. Det var ingen höjdare, men det var riktig kul att gå omkring på museer igen. Jag och Maggie och Sonja for in till stan och gick på National Portrait Gallery och National Gallery. Sen gick vi och åt på Chandos som Lara rekommenderade en gång i tiden. Steak and Ale pie, mmm... Men oystercard är dyrt.

Nu har jag i alla fall sett de här målningarna live + många andra:

Phantom of the Opera

Så idag lärde jag mig hur tvättmaskinerna fungerar. Och jag träffade Percy igen, kul att han kände igen mig, men jag stannade inte och pratade (det är lite läskigt när en polis säger Is everything all right? men det är samma sak som How are you? har jag lärt mig) Handlade groceries på Asda. Det mer spännande idag var väl att vi gick och såg Phantom of the Opera på Her Majesty's Theatre. Jag har redan sett den en gång, och jag måste säga att jag var lite besviken, för sist jag såg den live så var allt nytt, stort och fascinerande. Nu hade jag ju redan sett allt och jag är rätt fäst vid film versionen. Men det var kul ändå! Fick väldigt bra platser.

Men jag är väldigt trött på USA. Amerikanarna är väldigt trevliga och allt, men det är det faktum att de är amerikaner. Så här är det: om man är ute hänger med en amerikan och träffar 1. en annan amerikan, så kommer de börja prata med varann om stater, politik och jornsötssmör. Visst, jag hade nog pratat om SL, plättar och Åland om jag träffade en nordbo, men lite tråkigt om man är tredje part i samtalet. 2. en person från ett annat land (försalgsvis Storbritannien) alla är SÅ fascinerade över USA och det är det enda de kan prata om. Jag får oftast ett "Sweden? From where?" "Stockholm" "Oh, good, that's the only place I know of." Så Åland är ju inte att tänka på att nämna. Kunde ju vara kul om de varierade sig lite.

Annat roligt:
-De ska visa Cabin in the Woods nästa vecka med Roehampton Film Society - x antal Wehdon fans lär ju dyka upp.
- Jag och Izzie och Irene blev inbjudna till en Vintage Fashion show på lördag. Där borde man ju möta lite likasinnade
- Sen Lindy Hop på torsdag, Maggie kanske skulle komma med också - som nybörjare

Cheese slicers and other essentials

Jag har fått lite klagomål på att jag inte är med i tillräckligt många bilder, så nu kanske ni får ert lystmäte. Idag gick jag från Putney till Hammersmith och åkte sen Underground till centrala London. Allt som allt tog det 6,5 h så jag är rätt slut nu, men filmklubben har visning i Duchesne så jag kanske drar dit i alla fall.

Hursomhelst. Orsaken till denna extravaganta tur var shopping. Tyvärr så höll Lonely Planet på att inventera så det bidde inget där...

This way, or that way...?

Jag!

Jag gick förbi Hammersmith Fulham (?) stadion. De måtte vara väldigt smala, Engelsmännen...

Ja. Så här bra går det när jag fotar mig själv.

Eller så får jag en creepy stirrblick, men bron i bakgrunden är fin i alla fall

Det var ju faktiskt sol för en gång skull!

Jag köpte en jättefin kalender med motiv från gamla filmposters! Och detta för ynka 5£.

OBS mina kära Lindy-vänner: "Singin in the Rain", "Shake, Rattle and Roll", och framförallt "Swing Time"

Jelly Babies!

The essentials för en svensk/finsk medborgare. Tur att jag hittade den norska butiken TIGER. De säljer ju inte osthyvlar här

Always winter but never Christmas

Dagen spenderades med att läsa Robinson Crusoe och iaktta snöfallet utanför fönstret. Det var inte så illa, snö gör att allt antingen ser ut som Hogwarts eller Narnia. Men nu förstår jag varför C.S Lewis beskrev Narnias sämre sida som "alltid vinter men aldrig jul", britterna verkar avsky snö, trots att de knappt får någon alls.

Have you ever been to a bar called Lloyd's?

Idag blev en lång ute dag. Först promenrade jag till Hammersmith - Fulham, det tog sin lilla tid (2,5 h) och marknaden var lite av en besvikelse; de sålde mest bara rå fisk. Och köerna var jättelånga! Så jag vandrade runt lite på bla HMV, sen träffade jag kusin Daniel i Tower Hill. Jag har aldrig åkt Underground själv, men det gick utmärkt, trots att jag behövde byta från District Line till District Line (Ja, jag har skrivit rätt). Så vi pubcrawlade runt the tower of London från 14-18 tiden och min generöse kusin bjöd mig på lunch. Vilka trevliga släktingar jag har! Och skönt att hänga med någon man kände efter gårdagens mindre roliga händelser. 

Hammersmith Bridge

Snökaos! :O

Jag önskar mig en sån dära TARDIS telefon... OBS att det är samma som är i  http://www.youtube.com/watch?v=y7JWY_oYlps

Pub nr 2. Lite makaber, hette Hanged, drawn and quartered....

Pub nr 3 - väldigt tysk...

Frukost

Black Friday

Ingen särskilt kul dag

A-train

Idag var en bra dag: först lyckades jag fixa alla mina papper och saker (nästan i alla fall) och dammsuga mitt rum. Sen awesome lektion om Snövit och att tolka myter - träffade ett trevligt gäng människor som var lika nördiga som jag.

Mina anteckningar i mitt nya fina häfte

Så det var trevligt. Sen hade vi gemensam "middag" i köket på Izzie's inbjudan (även om det bara var hon, jag och Irene, men det var trevligt ändå - vi diskuterade amerikansk politik). Sen dans! Första gången jag har åkt runt själv i London på kvällen, lite läskigt men inte så farligt, klockan var ju ändå bara 21. Det var rätt svårt att hitta stället:

Ser sådär lagom mystiskt ut, eller hur?

Men de hade en skylt i alla fall! Problemet var bara att det fanns tre dörrar, men den som det lös i visade sig vara en pub istället...

Vem kunde ha gissat att det här var dörren? Lite som Swedish Swing Society's dörr. Men lokalen här var jättefin!

Promenaden dit var i alla fall underbar.

Jag!

Folk var väldigt duktiga trots att det var ett så litet ställe! Jag tror inte att jag hade en enda dålig dans (några märkliga kanske, men det är det ju alltid). Och att vara svensk är alltid bra i Lindy sammanhang, jag dansade med en kille, (Shaun?) som kände alla lärare från Chicago och som senare visade sig vara en jätteduktig balboalärare. Det visste inte jag när jag bjöd upp honom, men han var väldigt duktig på att dansa. Sen träffade jag ett trevligt gäng människor som rekommenderade mig att dyka upp på ett evanemang imorgon som tydligen ska vara jättebra. Kanske gör det istället för Bop....


I övrigt så köpte jag de här söta tvättmedelspåsarna - finns sånt i Sverige? jag gillar dem i alla fall, de luktar gott, är ordningssamma och färgglada.

Så känslan för idag är generally: