Boogie Woogie Bugle Boy

Dagen började väl sådär. Jag hade inte så mycket att göra så jag läste på lite sekundärlitteratur inför föreläsningen om Black Madonnas som vi skulle ha på eftermiddagen. Sen lagade jag plättar och läste Erewhon. Dock visade det sig senare att vi skulle läsa sekundärlitteraturen EFTER föreläsningen, så jag visste i princip allt som hon sa, så 3 timmar spenderades med att klottra i mitt häfte och frysa (för de hade lyckats krossa ett fönster i vinddraget). Efter det så hade jag inte så mycket mer att göra, så jag bestämde mig för att åka in till Hammersmith igen och dansa Lindy Hop. Mycket klokt beslut. Lindy Hop dansare är så himla trevliga; de kom ihåg mig trots att jag hade missat en vecka och bara varit där en gång och jag blev uppbjuden i princip hela kvällen. Och jag vågade bjuda upp läraren. Tyvärr lyckade jag också träffa på det första lindy hop creepet hittills - men såna finns det alltid så det var väl tyvärr väntat, som tur var så är de andra väldigt trevliga. Jag lyckades träffa på en kille från Finland där också, men han kunde bara finska.

Jag tog en kurs också, men den var väldigt annorlunda från vad vi har hemma, här gick de igenom en rutin på en halvtimme, och om man var nybörjare så var det svårt att lära sig allt när det gick så snabbt. jJg kände igen det mesta så det gick rätt bra, förutom slutrutinen.

Det var en riktigt trevlig kväll! Ska träffa allihop på tisdag och jag fick skjuts hem den här gången också.

När jag kom hem så gick jag för att fixa mitt kvällssnacks (te och kakor med ost) när en tjej ser mig i korridoren och kommer fram och säger "Hello, I haven't talked to you! How do you pronounce your name?"( jag har hört att folk tänker på sea-salt för att komma ihåg det) Så vi småpratade lite och tydligen svämmar Roehampton nästan över av norrmän. Mystiskt - jag har bara träffat en. Det var i alla fall trevligt - jag tror att det är den fina skylten på min dörr som har gjort det