Yes, we can!

Jag har ganska snabbt insett att min syn på feminsim och kvinnor är ganska annorlunda från många av amerikanernas syn, men igår fick jag det bekräftat på ett ganska obehagligt sätt.

Vi hade varit ute på en jättetrevlig pubrunda och var på väg hem, klockan var väl typ 11, så inte jättesent. På bussen så satte vi oss längst bak, så att alla 5 kunde få plats bredvid varann. På sätet framför oss så satt det en man i 30 årsålder, definitivt full (med en flaska whiskey i handen) och med ett skärsår i pannan. (Sonja beskriver det här mycket bättre, ni får läsa hennes blogg istället)I alla fall, han frågade min kompis om hon kunde hålla hans cola, och han var läskig och full så hon sa nej. Upprepade gånger. Sen började han fråga var vi skulle gå av, och det ville vi definitivt inte säga och när vi ignorerade honom så gick han bara på mer och härjade om att han skulle slänga sin cola på oss för att vi ignorerade honom. På vägen ut så sparkade han till två av tjejerna, det lille kräket.

Jag tyckte inte att det var så farligt, han var rätt liten och tanig och för full för att kunna göra något; och ifall att så var vi fem mot en. Men mina kompisar, som är så tuffa och starka tjejer blev uppriktigt rädda och kände sig osäkra för att gå hem själva. Allihop sa att de önskade att vår killkompis hade kommit med, för då hade vi haft beskydd av en kille. Jag sa att det hade nog verkligen inte behövts, vi borde nog klara oss utan en kille i gruppen, men det är lite läskigt att de så snabbt sökte sig till beskyddet av en man, när vi var FEM mot EN. vad ska man göra för att stärka självförtroendet hos de här tjejerna ?

Jag är rätt liten, men jag har tränat lite kickboxning och kampsport, och jag räknar kallt med att någon hjälper mig om det spårar ur; betyder det att vi har så lite förtroende för mänskligheten?