Summer Ball

Jag är ingen fantastisk fotograf, vilket ger mig en ursäkt till varför jag inte har så många bilder från Summer Ball... Jag får berätta istället.

Summer Ball är Roehampton University's avslutnings festival. Den pågår från kl 13 på dagen till kl 5 nästa morgon, med en paus mellan 5 och 8. På dagen är det som en festival: området var avspärrat, tält uppslagna och scenen rest. De hade till och med radiobilar och tekoppar, gratis som tur var eftersom biljetten kostade 50£... Man fick köpa drinkarmband innan, vilket gjorde det lite bekvämare att ta sig runt de olika mat och dryckestälten - men det självklara alternativet var såklart Pimms: det är som en jordgubbsdrink med färsk frukt i. Storbritanniens Sangria. Typ. I alla fall, vädret var väldigt trevligt, jag hade väl inte klagat om det hade varit lika varmt som det var idag, men det var sol i alla fall.

Det var program på scenen hela tiden, men de flesta satt i solen och umgicks och hade scenen i bakgrunden. Vilket kanske inte var så konstigt med tanke på vissa av uppträdandena. En komiker som gick från tescos till rymden till toaletthumor till Starbucks till elefanter... Nä, ingen höjdare. Sen var det lite olika band också som var helt okej, men inga som jag kände till. Tiden gick förvånansvärt snabbt, jag var där med Rachel, Sonja och Erika så vi hängde tills klockan blev fem och vi (utom Sonja, för hon bodde på området -lyx!) drog till Erikas rum för att förbereda oss inför kvällen - som hade finkädnadskrav- samt vila upp oss och dricka lite vatten och kolla på film.

Men allt det kändes bara som en förberedelse, en väntan inför kvällens festligheter. Vi var där rätt tidigt men vi fick en fin solnedgång och jag var rätt glad åt att bara kunna hänga med mina kompisar så länge som möjligt. Vi gick till the union för att köpa något att äta när vi 1. hittade ett "chill out rum" fullt utrustat med vatten, plåster, godis och sackosäckar. Najs.

2. Vi blev upplockade av de professionella fotograferna - tydligen så hade de inte haft så många som ville komma och ta foton så de frågade oss - Erika och Rachel blev överlyckliga när jag sa att jag aldrig hade varit på Prom och inte hade några Promphotos - så vi blev fotade och jag tror att bilderna hamnar på Roehamptons hemsida senare. Men våra egna bilder blev mycket bättre (se min profilbild på facebook)

Dock så blev det snabbt kallt, och att spendera en majkväll i London i klackar och klänning var lite för hardcore för mig. De flesta var antagligen så pass onyktra (det var vår teori i alla fall) att de inte kände av kylan. Det gjorde vi. Så vi tryckte oss in i folkmassan framför scenen för att hålla oss varma. Funkade rätt bra faktiskt. Sen var det fyrverkerier också, väldigt maffiga (de spelade väldigt pampig musik från Sagan om Ringen)  - några flygplan flög förbi medan vi smällde av dem, jag undrar vad de tänkte och om de såg dem. Det måste ha sett rätt häftigt ut.

Kvällen fortsatte med lite olika band fram tills kl 00.00

Ömma fötter...

Tills vi stelfrusna gick för att äta chips och tina upp lite i Sonjas lägenhet. Sen var det klubb! Lite kul att se alla uppklädda människor på ett festivalområde, det var verkligen allt från korta cocktailklänningar till långa balklänningar. Men det var SÅ mycket folk överallt - kanske var det för att jag hade varit isolerad på Irland ett tag, men ibland kändes det bara som att det var för mycket onyktra människor. Vi köade och köade, dansade lite på Bop, men sen blev vi så trötta. Klockan två satt jag Rachel och Erika på en bänk (Sonja gick och la sig) med våra telefoner, och jag insåg då (+ vissa besvikelser under kvällen) att jag nog inte orkade stanna kvar - varför hade vi velat stanna så länge från början? Allt kändes rätt hopplöst. Men det fanns fortfarande ett tält som vi inte hade besökt -Silent Social. Det är ett disco där alla har hörlurar och två kanaler med olika musik att välja på. Kön ringlade sig runt tältet och det var 5-7° men vi "huddled together" (= tryckte ihop oss i en varm hög) och vi var ju vana från BAFTA att köa i kyla så vi härdade ut medan kön sakta rörde sig framåt. Till slut kom vi fram och det var ett jäkligt bra beslut. Vi hade så roligt! Trots trötthet och ömma fötter. Musiken var bra, allt från Seven Nation Army till We Are Young och Living On A Prayer - och alla sjöng med så högt de orkade, trots att man bara hade musik i sina hörlurar. Ibland dök det upp en låt på deb andra kanalen medan man lyssnade på den första, och då kunde man se på alla andras ansiktsuttryck att nu jäklar var det en klassiker nånstans. Det kunde ha låtit riktigt illa, men vi var så många så det var mer som en kör.

Vi stannade i det tältet tills det stängde vid halv 5, sista låten var Green Day – Good Riddance [Time Of Your Life] och vi började nästan alla gråta; Erika och Rachel skulle inte ses något mer - de skulle båda resa de sista veckorna här - ingen mer Bop tillsammans, inga fler resor och inga fler knasiga äventyr med vår lilla trio. Vi kommer alla tre bo så långt ifrån varann som man kan: Kalifornien, Boston och Sverige/Finland. Allting känns som en konstig men rätt awesome dröm, och slutet på den blev helt plötsligt så verkligt...

När vi kom ut ur tältet så var solen på väg upp - det hade inte märkts allt och bidrog till overklighetskänslan. Vi sprang och hämtade våra jackor från garderoben och sen vidare till Surviver's Photo: alla som hade härdat ut hela natten samlades utanför universitet och så tog de ett foto på oss från taket. Bild lär dyka upp så småningom...