Nu är Emelie och jag äntligen framme i Galway! Efter smärre öden och äventyr (som bland annat involverade ett kort ögonblick av körande på fel sida av vägen) så kom vi äntligen på planet och flög och flög och flög i tre timmar (och drack vin och cider - man måste ju lyxa till det lite ibland) tills vi kom fram till ett soligt och varmt Dublin!
Vi blev lite förskräckta när vi skulle köpa vatten till bussresan och insåg att vi knappt fattade vad kassören sa, men det tog bara lite tid, sen vande man sig vid dialekten, men den är rätt tjock här nere... Bussresan var fasligt lång den med, dessutom var vi en halvtimme sena, men jag har saknat det irländska landskapet med de gröna böljande kullarna och ruinerna av gamla torn som ploppar upp lite här och var - och för att inte tala om alla små lamm som var spridda över sagda kullar!
Till slut var vi framme i alla fall - då vinkade vi av Berit för kvällen och letade upp vårt vandrarhem, som är... Lite speciellt måste man väl säga. Vår resceptionist heter tydligen Matthew och ville - trots att han var mindre än mig och Emelie - gärna bära båda våra väskor upp för trappan. Vi bar dem själva. Men han var väldigt trevlig och hjälpsam. Så jag skulle nog ändå rekommendera det här stället om folk åker hit och vill bo billigt, för de som bor här verkar vara rätt trevliga, trots att själva stället är lite underligt (det har t ex två olika namn...). Vi hamnade att prata lite med en tjej från Polen som delar rum med oss och som tydligen bor här rätt permanent medan hon letar bostad. Verkar ju inte så dumt.
Vi var i alla fall rätt hungrigas å vi gav oss iväg för att utforska staden. den är väldigt fin men vi hann inte se så mycket innan vi hittade något "Irish café" som hade traditionell irländsk mat - och som spelade Westlife. Yes.
Men men, vidare äventyr imorgon när vi drar vidare till Clifden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar